Matprat, veganbiffar med dinkel och grönsaker

Mamma Mia, nu pratar hon mat varje dag!

Jepp! Här kommer några middagar; ett recept, en sallad, ett matresttips.

Först ut är dinkelbiffar. Enkla, goda, nyttiga, veganska.

Det här behövs, och körs ihop (grovt) i en matberedare (och har man ingen får man hacka lök bäst man vill och sedan röra ihop, det går det med, men jag är lat/bekväm):
4-5 dl kokt hel dinkel (följ anvisningarna på förpackningen, men börja i god tid. Väldigt god tid.)
1 röd lök
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1 msk soja
Kryddor (jag hade peppar, paprika, koriander, lite muskot, en gnutta kanel – men inget salt, det är soja i så det räcker med sälta)
1/2 äpple
Havregryn och ströbröd efter behov (för att göra smeten mer fast)

Blanda ihop biffsmeten och låt den stå och svälla en liten stund. Forma sedan till biffar och lägg på en oljad plåt/ugnsfat och stek i ugnen, 200-225 grader, en stund (20 minuter? osäker på tiden, som vanligt). Till det åt vi salladswraps (se gårdagens post) och skivade rotfrukter (potatis, palsternacka, morot) som legat i ugnen.

Nu tar vi en titt på vad man kan göra av sina matrester.

En bit överbliven fetaost hamnade i en halv paprika och smaksattes med litelite olivolja och litelite sirap. Skjuts in i ugnen!

En överbliven grönsakssoppa fick rinna av i ett durkslag och hamnade sedan i matberedare, kryddades upp och mixades ihop med havregryn. Fick svälla till en smet, formades till smått kladdiga biffar, panerades i sesamfrön och stektes sedan i ugnen (intill paprikan med fetaost) till små fina grönsaksbiffar. Skitenkelt och riktigt gott.

Till det en enkel sallad, serverad på sig själv, så att säga:
Ett vitkålsblad som fat, ovanpå det groddar, körsbärstomater, vattenmelon, lite balsamvinäger och olivolja. En lite klick creme fraiche vid sidan av.

Read Full Post »

Salladswrap med cashew/tomatsås

Nu tycker jag att det är dags att vi pratar lite om mat här. Det gör vi alldeles för sällan, och ändå äter vi mat varje dag! Så vi börjar med lite sallad, det är en god start.

En salladswrap, närmare bestämt. Finriven morot, en röd paprika, en tjock gul liten gurka. Ovanpå det en sås som består av fem soltorkade tomater som legat i blöt någon timme och som sedan mixats med en liten näve naturella cashewnötter, en liten skvätt vatten och kryddor efter smak. Insnurrat i ett salladsblad. Enkelt, gott, och ser dessutom rätt trevligt ut.

Read Full Post »

Enkel dessert med turkisk yoghurt, lime curd och crunch/start

Världens enklaste dessert eller ett lyxigare mellanmål. Jag varvade turkisk yoghurt, crunch med äpple och kanel (Icas svar på Start) och några klickar lime curd (som förstås kan bytas ut mot lemon curd).

Read Full Post »

Vegetarisk mat: paprika fylld med svarta belugalinser och tomat

De såg så vackra ut, de svarta belugalinserna, att jag var tvungen att köpa en påse. Det har jag inte ångrat. De smakar gott, går ganska snabbt att koka (15-20 minuter) och, till skillnad från en del andra linser, är de fasta och fina även när de har kokat färdigt.

Den här maträtten slängde jag ihop eftersom vi hade en hög paprikor hemma som vi fått av mamma. Jag började med att koka linserna tillsammans med lagerblad och några kvistar timjan. Jag kokade avsiktligt lite för mycket – bra att frysa in och ha vid senare behov. Såsen är en enkel tomatsås med krossade tomater som grund och en enkel smaksättning med lite olivolja, en skvätt balsamvinäger, en skvätt tamari, (hade jag i vitlök?), en nypa råsocker, salt och peppar. Jag lät såsen koka ihop något, öste sedan i linserna och en halv trekant grönmögelost (som jag smulade). Det låter nästan för enkelt, men såsen blev faktiskt riktigt god.

Paprikorna halverades och kärnades ur, lades på ett ugnssäkert fat och fylldes med sås. Jag strödde över lite hackade cashewnötter eftersom det blivit över från en tidigare middag i veckan. Skjuts in ugnen på 200-225 grader en stund. Lite sås blev det över – perfekt att frysa in och ha till pasta. De fyllda paprikorna blir goda till nästan vad som helst, alltifrån couscous till ris till sallad till bröd till buffé.

Read Full Post »

Änglamat, rabarberdessert och lime curd i gröten

Det finns en efterrätt som heter Änglamat och som hör husmanskosten till. Den består av vispad grädde, kaksmulor och lingonsylt. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har ätit det, men jag har ätit lingongrädde i strut en gång när vi besökte äldreboendet där min mormor bodde. Lingongrädde i strut hör enligt mig till samma kategori som Änglamat: pensionärsefterrätter 😉 Och numera inte ens det, utan de som varit pensionärer i … ja, ganska länge.

Men, bara för att jag tänker på det som en pensionärsdessert betyder inte det att jag inte kan tänka mig att göra det själv. Sagt och gjort, efter en middag bestående av stuvade makaroner och linsbullar (från en bok jag fått av EvaP, tack!) gjorde jag min egen variant av Änglamat. Jag kokade ihop några rabarber från trädgården med en nypa råsocker och lite kanel. Rabarbern blandade jag sedan med vispad grädde och krossade pepparkakor och äppelklyftor. (Jo, det är bananer på bilden, det var resterna av rabarbergrädden som fick samsas med bananer då äpplena var uppätna.)

Gott, enkelt.

Ett gott mellanmål som slår alla mannafrutti med hästlängder är det här:
Koka mannagrynsgröt som du brukar, men byt gärna ut en sked mannagryn mot en sked polenta. På slutet rör du i två matskedar creme fraiche och en till två teskedar lime curd (eller lemon curd i brist på limevarianten). Jag äter med mjölk, men det är gott utan också. (Fast Nora tycker det är blä.)

Read Full Post »

Slott och crêpes

När man inte har så mycket semester får man se till att semestra i små portioner för att man inte ska känna som om hela sommaren rinner förbi medan man sitter på sitt kontor. Härom kvällen föreslog Magnus att vi skulle gå kvällspromenaden vid Steninge slott. Och vi gjorde så med.

Det var lite regn i luften, men det var desto bättre för då var det inte så många där och vi fick den stora barockträdgården nästan för oss själva. Nora sprang förstås i labyrinterna.

Utflykter, hur små de än är, det är grejer.

—

En gång i forntida dar när jag bodde med en fransyska och en italienska hade vi en vadslagning som gick ut på huruvida jag skulle komma ihåg soppåsen eller inte (det är min svaga sida, fortfarande). Om jag vann skulle de bjuda mig på en italiensk-fransk middag. Gissa om jag vann! Okej, jag fuskade. (Och efter middagen erkände jag fusket och kompenserade dem med en tvårätters svensk middag.) Den här middagen innehöll bland annat franska crêpes och när EvaP igår frågade om recept mindes jag att jag faktiskt hade recept på den här crêpsen, men helt glömt bort att prova dem. Så kan det gå. Men här ska ni få (i originalversion, med någon liten översättning)

Cora Cora Crêpes

300-400 g of flour (vetemjöl)
1 drop of salt (nypa)
3 eggs
milk until it becomes enough liquid but not too much

-> let this paste (smet) be quiet 1 hour (låt den vila)

-> take the pan:
each time you want to cook a crêpe, put some oil with a paper towel in the pan.
put some paste in a ladle and put it on the pan, spread it on the pan.
wait for the side on the pan (crêpe ska det nog vara) to get a bit brown & then put the other side of the crêpe to cook on the pan. (dvs vänd den, som man vänder en pannkaka.)

ENJOY YOUR MEAL
står det sist i receptet med stora bokstäver. Några fyllningar fick jag inte recept på. Coras egen favorit var chokladfyllning, då till efterrätt.

Read Full Post »

Morotspannkakor med vanilj och kokos

Vi gillar pannkakor, Nora och jag. ”Kaka!” säger hon och har inga önskemål om sylt, utan äter lika gärna med tomater, majs, keso, oliver och annat, vilket gör att man kan ha det till lunch lite titt som tätt. Igår gjorde jag en kylskåpsrensning, vilket resulterade i morotspannkakor av det lite grövre slaget. Pannkakorna vispas ihop och gräddas på vanligt vis. Här är ingredienserna:

3 dl morotsjuice (Brämhults färskpressade hade vi)
3 dl mjölk
2 dl vetemjöl
1 dl dinkelmjöl (fullkorn)
1 nypa salt
1/2 tsk vanilj
3 ägg
1 dl kokosflingor
1 klick smör, smält

Jag åt mina med lite lönnsirap på och till det en grön sallad med örter och avokado.

Read Full Post »

Kokbok från Saltå kvarn

Jag har tänkt en del på kokböcker på sistone. Det finns de som är ganska tråkiga och menlösa, det finns de som är mer layout än något annat, det finns de som är tjocka och med många godsaker i (men också många rätter som bara är ”helt okej”) och så finns det böcker som den här från Saltå kvarn där det märks att någon tagit sig tid att vaska fram guldkornen. Det är inte så väldigt många recept i boken, men de som är, de är goda. Nu har jag förvisso inte provat allt än, men de rätter jag har ätit har alla varit sådana att jag gärna gör om dem snart igen. Så kan en bra kokbok vara. Jag fick den av Martina när jag fyllde år 🙂

Read Full Post »

Gott till maten

Det fanns lite av varje över i kylskåpet. Några körsbärstomater, en stor bit paprika, en halv mozzarella, en bit purjolök, lite basilika. Lite olivolja och dadelbalsamvinäger på det.

Read Full Post »

Bok: 100 sätt att rädda maten

På tal om matrestsallad slog det mig att jag glömt visa er en finfin bok. Det började egentligen för några månader sedan när jag kom på en lysande idé: det borde finnas en kokbok som utgår från matrester! Om man gjort bondomelett, risotto och mystiska pastasåser av de slattar som blivit över har man kommit ett steg på vägen, men vad kan man göra mer? Min fantasi tröt och jag saknade en sådan kokbok.

För några veckor sedan var jag på biblioteket och där stod den! 100 sätt att rädda maten. Det är inte en kokbok i vanlig bemärkelse, mer av en tipsbok, men där finns också exakta recept. Som på hur man kan baka bröd av skafferirester. Jag har bara kommit halvvägs, men det är en riktigt bra, tänkvärd och inspirerande bok. Läs!

Skafferibröd:

Read Full Post »