Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Hund’ Category

Vår hattifnattihund

Det var alldeles för länge sedan jag pratade om mitt favorittryne (det är nos! NOS! muttrar han nerifrån golvnivå), tillika knäppjycke. Nästa vecka fyller han sju år, men fortfarande säger de vi möter ”Han är inte så gammal va?”.

IMG_9373

I skrivande stund står han och slickar sin matskål ren, snart kommer han att lägga huvudet på mitt ben (eller bara stå intill mig) och titta på mig med alldeles runda ögon. De blir sådana, sådär runda, när han säger ”matte, lite mer mat?”.

Vår hattifnatt är i en period då han byter om till vinteroverallen och det lossnar stora tussar päls åt gången. Det är märkligt att han inte blir alldeles kal, tänker jag ibland. Och hur ofta kan man dammsuga egentligen? Mamma var på besök för någon vecka sedan och såg vår pälsiga vardagsrumsmatta. Jag skulle fråga ”när tror du vi dammsög senast?” men råkade säga ”när du tror du vi dammsög senast igår?”. Svaret var 22 någonting, men hade jag inte sagt ”igår” av misstag hade hon nog inte trott vi dammsugt på flera veckor. Så mycket päls trillar det.

Innan hela vinteroverallen är på plats vill man förstås ligga mjukt och skönt och varmt. Därför vaknar jag ofta på morgonen av att min man har ersatts av en något mindre, något pälsigare karl. Då puffar jag lite på honom, för även om det är varmt och mjukt och gosigt med en hund i sängen, så blir det så helsekottas mycket päls där (också) och där vill vi inte ha den. Nej, ner med dig Zam, du har ditt täcke och två soffor och dessutom en egen dubbelsäng på andravåningen. Det är inte synd om dig. Mutter mutter mutter.

Annars är det det vanliga dåliga samvetet från mattens sida (min alltså). Att inte räcka till. Zam är en hund som kräver mycket, mer än en vanlig tollare då han är en alldeles extra känslig sådan. Det är svårt att räcka till åt allt och alla. Men jag kan berätta om den konst vi tränar främst nu och det är att stänga dörrar och skåpdörrar med nosen. Det är svårt för Zam för han är en hund som gärna tar till tassarna. Att lära honom att stänga med tassarna skulle gå på nolltid, det skulle inte vara någon utmaning (och det är utmaningar han behöver). Det går ganska bra, men igår hade jag falukorv som belöning och då blev han så ivrig att han glömde nosen och slog med tassarna 🙂 Och på tal om belöning, här kan man läsa lite mer om positiv förstärkning, det kan vara intressant även för icke hundägare om man ändå är lite nyfiken på hundträning.

Annonser

Read Full Post »

Hundkonstigheter

DSCN1138

När vi ska gå över gatan är det Zam som (spärrar ut klorna och) trycker på knappen.

Read Full Post »

Lite träning

kiss
(Bild från 2006.)

När Zam kom till oss tänkte jag mig att jag skulle träna en massa agility, freestyle, lydnad osv. Nu blev det inte så. Vi har gått en del kurser, men Zam hade en del i bagaget och lever ofta längst ut på sina nerver. Han mår bäst av en aktiv, men lugn tillvaro (dvs aktivering och träning, men inte för många stressande tillfällen/resor/händelser). Han är så totalt olik de hundar vi/jag haft tidigare och det är både spännande, utmanande och svårt. (Exempelvis mår han mycket dåligt ifall någon i familjen är sjuk eller mår dåligt.) Vi försöker göra så gott vi kan, men ändå händer det att det blir slentrian i träningen med jämna mellanrum. Och med jämna mellanrum rycker jag upp mig, försöker komma på något nytt att träna på. Det är inte alltid jättelätt att träna tillsammans med en flicka på 20 månader som försöker lägga sig i träningen och göra likadant som mamma göra 😉

Nu tänkte jag lära honom att hämta mina skor. Han kan inte apport sedan tidigare, faktiskt, så det är flera olika moment att lära in. Jag började med att få honom att gripa skon. Sedan skulle jag gå vidare till att hålla fast den (och det är där jag alltid kört fast tidigare). Det gick väl lite sisådär den här gången med, men så började jag göra skon lite roligare. Ibland fick han hoppa efter den, ibland vickade jag på den. Det fungerade, jag fick honom att ta den ordentligt och hålla lite längre (vi pratar ett par sekunder här, inte mer). MEN då uppstod ett problem, nämligen att han plötsligt tyckte att skon var jätterolig och hellre ville att vi skulle springa och leka med den. Hade situationen varit annorlunda hade jag kanske kunnat belöna med lek, med något annat än skon förstås, men jag vill inte att han ska leka inomhus eftersom han är så klumpig när han leker och springer omkull Nora (dessutom vill jag undvika konkurrens-/vaktsituationer). Så just nu vet jag inte hur jag ska gå vidare då jag aldrig tidigare har tränat in något liknande. Jag får söka lite inspiration på nätet, kanske. Om någon hundmänska har lite tips och idéer så skriv gärna en kommentar (klickerträning!).

Här kommer en till gammal bild:
"gå fint"

Read Full Post »