Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Miljö & omvärld’ Category

Ganska ofta tänker jag på hur vi sitter där i tevesofforna och ser på världens elände utan att göra något. (Fast själv sitter jag inte så mycket i soffan och gör jag det så ser jag ganska sällan på tv.) Jag tar mina små steg för att göra världen till en bättre plats och ibland tänker jag att stegen är ganska futtiga. Vad är väl mina småsaker mot all världens grymhet och orättvisa, är det inte mindre än en droppe i havet? Vaggar det inte in oss i en falk känsla av att faktiskt göra något, när vi ändå inget gör?

IMG_9669

Fast jag svarar på frågan och säger att mina småsaker gör inte så mycket skillnad, men de är ett steg i rätt riktning och har vi tur gör de någon skillnad. Inte behöver det få mig att känna att ”jag gör något, så nu kan jag med gott samvete sitta här i soffan och sörpla kaffe” (as if), tvärtom gör det att jag på ett annat sätt än tidigare faktiskt är medveten både om mina val och om att jag bör hålla mig öppen för fler sätt och möjligheter att göra skillnad.

Ibland kommer den där välbekanta känslan över mig, ni känner nog också till den. Den säger att jag inte ska berätta om vad jag gör för att göra världen lite, lite bättre för då kommer folk att antingen tro att jag försöker skryta/framställa mig själv i falsk gloria eller att jag bara är allmänt självgod eller så kommer jag att få kritik för de saker jag faktiskt gör. Folk är vansinnigt bra på att kritisera goda försök. Framför allt verkar det vara de som själva inget gör som kritiserar mest. Inte så att inte kritik behövs, men framför allt behövs handling.

Egentligen är min åsikt att det är bra att berätta vad man gör för att inspirera och inspireras av andra.

Ändå händer det att jag pratar runtikring. Jag säger ”äh, vi har så mycket mössor här hemma och jag gillar ju att sticka så jag tänkte att jag kan sticka lite åt några andra”. Jag får det att låta som om jag gör det helt för min egen skull. Det är inte därför jag gör något. Jag är inte så besatt av stickning att jag har huset fullt av mössor och mitt val att sticka åt andra är inte själviskt i den bemärkelsen. Jag gör det för att det är ett sätt att bidra till något jag tror på. I det här fallet är det en kasse garn från Röda korset som jag ska sticka och virka av. Det ska de sälja på sin julmarknad för att få in pengar till verksamheten. Det här är en liten av många små saker jag gör eller stödjer.

Förra året skulle jag ge bort en julklapp, men jag var för sent ute. Idag blev jag påmind av Emma så i år har vi god tid på oss.

Gör du något? Tipsa gärna här så att vi andra får lite inspiration.

Annonser

Read Full Post »

IMG_6967

På tal om matrestsallad slog det mig att jag glömt visa er en finfin bok. Det började egentligen för några månader sedan när jag kom på en lysande idé: det borde finnas en kokbok som utgår från matrester! Om man gjort bondomelett, risotto och mystiska pastasåser av de slattar som blivit över har man kommit ett steg på vägen, men vad kan man göra mer? Min fantasi tröt och jag saknade en sådan kokbok.

För några veckor sedan var jag på biblioteket och där stod den! 100 sätt att rädda maten. Det är inte en kokbok i vanlig bemärkelse, mer av en tipsbok, men där finns också exakta recept. Som på hur man kan baka bröd av skafferirester. Jag har bara kommit halvvägs, men det är en riktigt bra, tänkvärd och inspirerande bok. Läs!

Skafferibröd:
IMG_7009

Read Full Post »

IMG_7096

Det är säkert helt tokigt att över huvud taget kalla den sallad, men jag gör det ändå, i brist på bättre ord. Det är en brödsallad gjord på rester, ett enkelt och gott sätt att ta tillvara på halvtorra brödkanter och middagens överblivna grönsaker. Man bryter/river helt enkelt brödet i bitar. Blanda det gärna med någon hackad tomat eller annan saftig grönsak, om man har det. Gör en enkel dressing av olivolja, lite balsamvinäger, salt och valfria kryddor och blanda runt den med brödbitarna. Tillsätt grönsaker, vilka som helst, kokta eller råa, rivna eller skurna 🙂 Rör om och låt stå en stund (10-20 minuter) så att brödet hinner suga åt sig lagom mycket av dressingen och från grönsakerna. Ett mättande tillbehör till middagen och ett smart sätt att använda upp rester.

Read Full Post »

Matens pris

Om ni bara läser en enda sak den här veckan, läs det här. Jag ber er, läs.

Read Full Post »

IMG_6684

På måndagarna är det rätt stillsamt på min arbetsplats så då kan jag lyssna på radio medan jag arbetar utan att störa någon. Resten av veckan rör sig kollegor, forskare, studenter och andra besökare runt mig och skapar ett trevlig bakgrundsljud och avbrott i form av små frågor och kommentarer. På måndagarna sitter jag alldeles ensam. Ibland är det vilsamt, men ofta är det just bara tyst. Men så kom jag på att det kan vara trevligt med lite radio och från att ha lyssnat på musik övergick jag igår till att lyssna på P1. Jag fastnade för ett program om mat och miljö, ett ämne som jag brinner för. Matens pris heter serien och hittills har de sänt tre delar. Det är verkligen lyssningsvärt så jag rekommenderar er att besöka sr.se och lyssna. Titta också in på sidan för mer information.

Redan innan jag lyssnade visste jag att sojaodlingen medför många miljöproblem, såsom skövling av regnskogar, men nu har jag fått lära mig att det är mycket, mycket värre än så. Journalisterna besökte Brasilien som står för en större del av världens sojaodling, soja som bland annat blir mat till våra kor, grisar och kycklingar, och som odlas på sätt som inte bara förstör miljön utan är direkt livsfarligt för de människor som bor i närheten och som arbetar på sojaodlingarna. Starka gifter används för att bekämpa ogräs, medel som varit förbjudna i EU i bra många år, och människor blir allvarligt sjuka och dör. Själva kan vi föda upp våra djur billigt och få billigt kött. Till ett rimligt pris? Knappast.

Brasilianskt naturbeteskött låter kanske finfint, men är också det något att akta sig för. Gräsmattorna besprutas med starka kemikalier för att vara grönskande gröna, och för att blad och annan växtlighet ska dö. Bekämpningsmedel som djuren äter och som t o m gör deras bajs obrukbart som gödsel. Det slutar inte där, heller, men läs gärna mer på egen hand. Läs här också.

Jag får återkomma och prata om grönsakerna, för nu ska jag klä på mig och lämna hemmet för dagen. Jobbet kallar. Men hörni, tänk lite på det är med maten så blir jag glad. Det rör ju inte bara Brasilien, det rör oss här också. Inte bara äter vi köttet, utan vi medverkar bland annat till skövling av regnskogen genom att föda upp våra svenska djur på den här sojan.

Read Full Post »

tulpanlängtan


(foto från 2008)

Jag älskar tulpaner. (Jag är knappast ensam om det.) En tulpanbukett mitt i vintern, när ljuset börjar återvända, sprider sådan glädje med sina färger. Det doftar svagt av vår. Och vet ni vad jag älskar allra mest med en tulpanbukett? Det där knirret och knarret när man håller i buketten och bladen och stjälkarna gnids mot varandra.

Den här vintern blir det inte några tulpaner.

Jag såg en annons i tidningen i dag, en bukett vackra svenskodlade tulpaner lockade de med. Svenskodlat, som i så många sammanhang är tänkt att vara bra, blev bara fel i det här sammanhanget. Hur odlar man tulpaner i smällkalla januari/februari? Jag tittar ut på snön, ser minusgraderna på termometern. Hur odlar man tulpaner i Sverige mitt i vintern? Det behövs växthus, det behövs ljus, det behövs värme. Alldeles extra mycket av den varan då den inte finns naturligt här förrän till våren. De är ena riktiga miljöbovar de där svenska tulpanerna.

Visst sprider tulpanbuketten glädje, men miljöpriset är högt och lyckan är kortvarig.

Men i min trädgård finns massor av tulpanlökar. Jag kommer att få tulpaner om några månader. Det kommer att kosta helt vanlig sol, värme och vatten, inget mer än så. Ibland tänker jag att vi (ja, jag själv också) har blivit så vana vid att kunna tillfredsställa alla önskningar omedelbart att vi emellanåt glömmer att det är fint att också längta och vänta.

Jag väntar på mina egna tulpaner och jag vet att jag kommer att uppskatta dem ännu mer nu när jag har fått längta.

Read Full Post »