Jag har sytt ett pannband

Jag har nog världens mest känsliga öron. Så fort det blåser lite, eller är bara lite kallt, får jag ont i öronen. Alltså riktigt ont. Och om jag inte kan täcka för öronen så övergår det tillslut i huvudvärk också. Vintertid är det helt okej för då kan jag ha mössa, men när det blåser lite småkyligt i början av september känns det inte helt rätt att gå med något stickat och värmande på huvudet. Så jag sydde mig ett tunt pannband. Yttertyget är ett loppisfynd och innertyget är mjuk, vit fleece. Det sitter tajt och släpper inte in minsta lilla vindpust. Jag må se töntig ut när jag går med pannband i solskenet (och blåsten!), men jag är snäll och glad. När jag har ont i öronen är jag inte snäll och glad.

Read Full Post »

Trycka och måla på tygkasse

Den här veckans alster från Pysselkaféet:

Nora och jag tryckte och ritade på en tygkasse. Speciellt förtjust blev Nora i den rödglittriga pennan som hon har ritat med nere i hörnet. Julpenna, tyckte hon själv. I den här kassen kan hon bära sina saker eller biblioteksböcker.

Read Full Post »

En kruka med vitlök : decoupage

Den här pysslade vi förra veckan när vi var på Pysselkafé

Det är en kruka som jag först målade ljusblå och sedan dekorerade med en servett (decoupage), en fågel och en blomma i brunt och blått som jag hittade. Nora hjälpte till lite grann, men satt mest och målade på papper. Min favorittröja fick en släng blå färg den också. I krukan har vi planterat vitlöksklyftor. Det som växer upp kan man klippa ner i maten, det smakar vitlökigt och gott.

Read Full Post »

Teckningsbok

Ni vet någon som älskar att rita och måla? Och då pratar jag inte om Noras mamma, utan om Nora själv. Jag tänkte visa hennes teckningsbok.

(Och i ärlighetens namn minns jag inte om jag redan gjort det eller bara tänkt göra det. Säg till om det känns bekant!)

Det var vid nyår jag började leta efter en bok med (inte alltför tunna) vita, olinjerade sidor som hon skulle kunna ha att rita i. Jag tänkte hitta en bok och sedan klä om utsidan, men på Ö&B fanns den här. En bok som var avsedd för teckningar. Det fick bli den. Nora ritar inte dagligen i den här boken, men jag plockar fram den någon gång då och då (och är noga med att datera). Ibland ritar vi tillsammans, ibland ritar hon själv. Det är ett trevligt sätt att spara teckningar på, tycker jag. Bilden ner till vänster föreställer hennes mamma, visst är jag snygg? 😉

Read Full Post »

Noras nya byxor

Det trillar gula löv från vår lönn och det går inte att förneka att det är höst och kallare ute. Och att Nora behöver höstigare byxor att ha på sig när vi går ut med Zam.

Kommer ni ihåg Bobo & gnuttarna? (Om inte kan ni läsa här.) Jag hittade tyget på loppis för ett tag sedan och planerna är att jag ska sy något helt annat av det, men det fanns tillräckligt mycket tyg för ett par Norabyxor också.

Jag gissar att några av er redan har sett Anna Maria Horners ”Quick change pants” (lilla bilden). De är vändbara så att man snabbt kan ”byta” dem till ett annat par byxor genom att helt enkelt vända dem ut och in. För att få byxorna lite varmare ville jag göra dem i dubbelt tyg och inspirerad av Anna Maria gjorde jag även Noras vändbara (fast jag utgick från ett mönster från Ottobre). Insidan är väl inte jättesnygg, det är en gammal sarong, men jag valde tyget eftersom det är riktigt lent och mjukt och lite silkigt. Skönt mot benen, med andra ord.

Till de följande två paren byxor använde jag ett annat Ottobremönster:

Det randiga tyget har jag fått av min faster. Det är lite tyngre, som ett collagetyg. Jag tror jag gillar de här byxorna bäst.

Jag sydde också de här nallebjörnsluddiga byxorna av en restbit jag hade här hemma. De är knappast stans snyggaste byxor, men riktigt mjuka och goa för höstpromenader, oavsett om man sitter i vagnen och sover eller traskar runt i regnställ och plaskar i vattenpölar (med nallebjörnsbyxor under galonisarna).

Read Full Post »

Noras fotografi

Det är häftigt att se de bilder Nora tar, en del där hon avsiktligt försöker fånga hönor och Zam (inte samtidigt, DET vore en utmaning om man också vill ha skärpa), andra som kommer till mer i förbifarten. Men den där förbifarten ska inte underskattas. Jag gillar det här fotografiet. Abstrakt, men med en rörelse i, jag får en känsla av det händer något.

Read Full Post »

Rita runt

Jag lagade mat och Nora var tröttgnällig och hungrig och hade tröttnat på att rita. Då kom jag på en rita runt-idé.

Jag rullade ut en lång bit papper (rullen är från Ikea, men det går förstås lika bra med baksidan av ett presentpapper eller vad man nu har hemma) och så bad jag Nora lägga sig ner. Hon var inte sugen på något alls just då, allra minst lägga sig ner, men när jag förklarade konceptet nappade hon och låg stilla när jag följde hennes kropps konturer med en röd krita. Efter att ha sett resultatet var hon eld och lågor och ville att jag skulle rita henne igen, igen, igen, igen. Jag skulle dock laga mat så jag kom på en annan lösning till slut. Jag visade henne hur hon kunde rita runt saker, som burklock och annat, och det var förstås också roligt. (Gröna linjerna nedan.)

Read Full Post »

Vi målar med akrylfärger

Nora älskar att måla och rita, det är något hon gör dagligen. Hon har egna kritor och färgpennor och så har jag faktiskt kvar de vattenfärger jag och min syster hade när vi var små. Utöver det ritar hon med vilken penna som helst som hon råkar få tag i (och det finns ganska många i det här huset …). Men allra, allra roligast är förstås när hon får måla med mammas färger. De tjocka i tub. Akrylfärgerna.

Målarkläderna på, vaxduk på bordet, och mamma redo att dutta nya färgklickar på plastlocket. Med en pensel i varje hand och med stor koncentration målar och kladdar hon. Den här gången på ett riktigt underlag, annars varierar det vad hon får måla och rita på. Ofta sitter hon bara och kladdar med pennor och till det har vi en bunt papper som har tryck på ena sidan (och som skulle slängas egentligen), men ibland har vi vanliga ritpapper eller extra fina sådana.

Jag tänkte att jag skulle köpa tjocka vattenfärger för barn någon dag. Kanske något sådant här. Men tills dess ska jag fundera på hur man ramar in Noras tavla.

Read Full Post »

Låt barnen fotografera

Nu när de flesta av oss har digitalkameror och det inte gör något ifall det blir lite tokigt (fingrar i vägen, t ex) och man dessutom direkt kan se resultatet, är det väl inget som hindrar att barnen fotograferar? Själv fick jag min första kamera när jag var sju år, en ärvd gammal sak, men oj så glad jag var. På den tiden var det förstås filmrullar som gällde och jag fick knäppa med eftertanke – mina föräldrar skulle inte gå med på att lämna in hur många rullar som helst på framkallning. För mig har det på något sätt varit självklart att alla har en kamera (utom småbarn), även om det varit en enkel modell. Döm om min förvåning när jag träffade min man och han sa att han aldrig ägt en kamera. Aldrig.

Nu har jag knappast gett någon kamera till Nora och tänker inte göra det än på länge, men igår var vi ute och fotograferade och hon fick (under min vakande blick så att hon inte skulle tappa den) låna min lilla kamera. Alla bilder i det här inlägget har hon tagit. (Och ja, jag har valt ut de bästa. Det var ett gäng med små fingrar i vägen också.)

Jag försöker instruera, och hon tar kort samtidigt.

Read Full Post »

En liten trädgård att leka i

Kan man inte ta in naturen och ha en liten trädgård inomhus? Så tänkte jag efter sommarens misslyckade försök (misslyckandet bestod i att fåglarna tackade för frörestaurangen och det numera sticker upp sisådär tio grässtrån). Inspirerade av den här trädgården (bland annat) gjorde vi en kväll en egen, enklare variant.

Vi tog en kruka/skål som det i julas bodde en amaryllis & co i och fyllde den med först lecakulor och sedan jord. Bakom huset hittade vi både mossa och pinnar som vi hjälptes åt att lägga ut. Ett staket fick det bli, och några träd. Det är Nora själv som bestämt placeringen av stenar, träd och annat och tryckt ner i jorden. Den lilla dammen är en liten plastburk. I det ena trädet gjorde vi en gunga av en liten pinne och sytråd (och jag kan tala om att många djur redan hunnit gunga där, och jag har hunnit laga gungan minst lika många gånger). Snäckskalet fick bli en liten säng. På de små stenarna kan djuren sitta och vila.

Här är jag själv med min lilla odling/trädgård, sent 80-tal:

Och nu när jag tittar närmare, ta mig tusan är det inte samma häst som står på mitt fat där som Nora nu har i sin trädgård!
Jag är uppenbarligen helt fantasilös 😉 XD

Read Full Post »