Alla fotografier blir ju inte precis som man tänkt sig, men kanske blir de bäst som de blev eftersom de på det sättet säger en del om motivet (eller om en själv, för den delen). Som systerdottern Thea, här i full färd med att demonstrera hur man låter som en gris om man stoppar båda fingrarna i näsborrarna samtidigt och sedan försöker andas …
Eller som nedan, när hon satt så fint mellan prydnadsankan och de röda tulpanerna och så, plötsligt … skutt-upp och gruskastning!
Thea fick även prova på att ta några bilder med min kamera. Det blev en bild på moster (föga smickrande så den visar jag inte 😉 ) och två bilder på hennes mamma och en bild på henne själv:
Visst är det roligt med fotografier som barn tar? Jag fick min första kamera när jag var sju år (en gammal ärvd kamera, men den fungerade och det var huvudsaken). Min sambo, å andra sidan, har inte haft någon kamera i hela sitt trettiotre och ett halvt-åriga liv. Men jag har å andra sidan så många att det räcker och blir över.
Och ibland sitter faktiskt Thea helt stilla.
no comment 🙂
Great! 🙂