Emellanåt (32 gånger om dagen) tänker jag att det ska bli roligt sen när vi kan göra fint i vardagsrummet. Bort med de fula tapeterna, byta ut de gamla slitna sofforna, in med ljus och ut med alla onödiga sladdar som leder just ingenstans utan bara sniglar runt på väggarna. Men andra gånger (30 gånger om dagen) är jag glad att vi har ett så oömt hem. Det är ett hem där Nora kan spilla i soffan utan att det gör något, där hunden kan ligga i ett soffhörn och sova utan att vi behöver pälssanera, där det faktiskt inte ens skulle göra något om det kom några kritstreck på väggen.

Den här bilden är talande. En hund i ett soffhörn och en Nora som far runt så att hon blir suddig i konturerna.

Jag trillar över så många bra pysselidéer och tänkte att jag skulle börja dela med mig av dem, om ni vill?

Först ut är en smart tutorial på hur man kan göra sina egna etiketter/namnband till sina sydda alster.

En halsduk i fleece som inte behöver sys. Just den här är kanske inte så snygg, men jag har ett ljusblått fleecetyg med isbjörnar och ett mörkblått med ankor och något av det skulle nog kunna bli en halsduk till Nora.

Eller sticka en sista minuten-halsduk.

Söta marsipandjur behövs till jul.

Vi gillar biblioteket, vi. Biblioteket gör så att jag inte behöver läsa samma bok en miljard gånger på raken, för lånetiden går faktiskt ut förr eller senare. Jag är den sortens boklånare som lånar massor av böcker och kommer hem med vad som känns som en fantastisk skatt. Jag vill läsa allt, på en gång! Så jag bläddrar runt i alla böcker, läser många förstasidor och meningar lite här och var. Å, så spännande! Snart ska jag läsa på riktigt. Men jag hinner inte läsa alla böcker på riktigt. I synnerhet inte som jag lånar hem minst fem stycken om samma ämne (för hur ska jag veta vilken som är bäst?). Sedan glömmer jag bort att lämna tillbaka dem, men numera finns det ett fiffigt litet system som skickar ett mejl till mig tre dagar innan tiden är ute. Då kan jag logga in på bibliotekets sida och se vilka böcker jag kan låna om. Ibland allihop. Till slut får man inte låna om mer, och härom veckan hade jag en hel bunt Noraböcker som skulle tillbaka (samt en pysselbok jag inte alls ville skiljas från). Det blev en snabb tur till biblioteket eftersom hunden väntade i bilen, men vi hade lite tur för någon hade precis lämnat tillbaka en bunt barnböcker och de låg där på återlämningsvagnen och längtade efter ett nytt hem. Jag tog helt sonika hela bunten och så hämtade Nora en julbok om herdar (det var ju ”määä määä” i den).

När Nora sov middag kunde jag inte låta bli. Läsa lite här, bläddra lite där …

Vad är du för typ av bokläsare? Biblioteksbesökare, bokköpare, kompislånare?

På med overall och fram med pulkan. Hund och barn och mamma på en pulkapromenad på snöiga vägar som leder tankarna till Astrid Lindgrenvärldar. Snöbollskastning rakt in i öppen nos, snöbollssamling i små vantklädda händer, en snöskyffel i mammahänderna. Vill inte gå in.

En kväll förra veckan när jag var ute och gick med hunden fick jag en kladdkakeidé. Så fort jag kom hem ville jag pröva den, gärna under förevändning att jag var snäll och bakade åt Magnus , men hör och häpna, han var inte sugen! Det blev ingen kladdkaka, men idén fortsatte ligga där i kakdelen av hjärnan, och den växte och växte tills jag helt enkelt var tvungen att göra något åt det trots att jag inte var sådär vansinnigt kaksugen. Följande dag skred jag till verket och tur var väl det för den här kakan blev himla god. Enkel och god. Jag skriver ner receptet så som jag gjorde den, men man kan förstås utgå från vilket kladdkakerecept som helst och smaksätta med lime, ingefära och banan.

100 gram smält smör
2 ägg
2 dl strösocker
1 dl vetemjöl
1 dl kakao
Rivet skal från en lime
En bit färsk ingefära, riven

Rör ihop ingredienserna och bred ut i en ugnsform (smörad och bröad). Skiva banan tunt och lägg ovanpå. Skjuts in i ugnen i 175 grader i 18-21 minuter (ok, jag tog 19 och det blev perfekt, men beror förstås på ugnstemperatur och storlek på bakform). Onödigt enkelt och dumt gott. Man riskerar att göra om det.

Nora älskar korv. Jag menar ÄLSKAR korv. ”Kår kår” säger hon med skorrande ”r”. När vi är och handlar blir hon alldeles till sig när jag plockar ner ett paket prinskorv från hyllan. Senast vi var och handlade satt hon och höll i korvpaketet en lång stund. Jag var så inne i handlingen att jag inte märkte vad hon gjort förrän jag lade upp korvpaketet på bandet vid kassan. Hon hade tuggat på korvarna, genom paketet. Är man kår kår-sugen så är man.

Och ja, det är kår kår-galningen som tagit ett större antal små musbett på äpplet i bakgrunden.

åkte till Uppsala. Tärnoutfiten är lite av ”man tager vad man haver”, igår kväll sydde jag i all hast om en gammal blus till ett lusselinne och ett tygljus. Ett par vita byxor fick hon under också, det är lite kallt annars. Glittret hade hon på sig i ungefär fem sekunder, sedan blev hon förbannad och försökte slita av det. En söt liten tärna var det i alla fall.

Vi åkte till hennes farmor, och mormor med pojkvän kom också dit. Nora varken tågade runt eller sjöng lussesånger, men hon hoppade upp och ner i fåtöljen och skrattade så smittande och så åt hon en pepparkaka och dansade runt på golvet.

Jag hoppas ni har haft en fin lucia. Berätta gärna vad ni har gjort.

Nora älskar just nu:
*Rita och måla med pennor, kritor och penslar. Hon ritar på fönster (tack och lov utan vatten), men hinner hon springer hon gärna iväg med en krita och ritar lite på dörren eller ett köksskåp medan hon fnittrar busigt.
*Diska.
*Klappa på Zam. ”Träna” med Zam (hon försöker göra som mamma gör, men sen lurar hon honom så att han inte får godisbiten. Och ja, jag brukar rycka in där så det inte blir synd om fyrbeningen).

Jag älskar just nu:
*Baka. Det finns så himla många recept och idéer jag vill prova. Hela köket doftar sött och ljuvligt.
*Läsa böcker, men det blir inte så mycket av den varan dock.
*Titta på julkalendern med en pyjamasklädd och varm liten flicka i knät.

Vad älskar du just nu?

Ps. Glöm inte att anmäla er till swappen.