Ibland skulle jag vilja beställa några fler timmar.
Vem skulle inte vilja det.
Selen är nästan klar.
Dockan har numera ansikte och hår, men inga kläder.
Så mycket annat är halvt och påbörjat.
Några fler timmar skulle sitta fint.

Den här tavlan fick jag när jag var liten. Den är inte jättefin.

Jag tog en tång och knipsade bort häftklammerstiften på baksidan, rev bort tejpen och tog sedan bort bakstycke och glas. Glasrutan hamnade i pappersinsamlingen (HJÄLP vilken felskrivning, jag menar glasinsamlingen förstås), bakstycket klädde jag i några lager mjuk fleecepläd och sedan ett mönstrat tyg. Ramen målade jag i grönt och silver (och så lade jag på lite glitter för det behövs lite glitter i ett pysselrum). Jag satte tillbaka det tygklädda bakstycket i ramen, bankade i några av stiften och tejpade sedan. Sådär, en anslagstavla!

(Den där Amelie-planschen har en hel historia, men den har jag väl redan berättat?)

Ps. Snart ska jag presentera er för min nya vän och medarbetare Doris. Det är en tjusig tjej vill jag lova

Ingen tid på året är väl så mörk och grå som mitten av november när löven fallit av träden, solen håller sig borta och julbelysningen ännu inte kommit fram? Jag myser runt i mina nya tofflor, tittar ner och ser att jag ser lika grå ut som novembervädret. Ändring på det! Den här veckan ska jag ha något färgglatt på mig varje dag (och underkläder räknas inte, det ska synas). Färgglada kläder för en färggladare novembervecka! I dag blev det röd klänning

Jag tänkte sätta upp en tavla. Eller en tavellist och ett par tavlor. Eller något ditåt. Men eftersom jag inte har någon lämplig tavla ännu fick jag ett infall och plockade fram saxen och några papper. Det blev en välkomnande fågel, två moln och en liten, liten luftballong.

Byrån målade jag någon gång för drygt tio år sedan. 1997 tror jag. Den röda lådan innehåller hundgodis. Skåpet till höger är ett nyckelskåp som var rätt bra placerat tills vi möblerade om (så kan det gå). Den röda giraffen är Noras och har bara mellanlandat på byrån.

Här ligger Zam i soffhörnet och är lite ledsen för att han inte har fått vara med i bloggen på länge.

Eller kanske inte.

Vem har sagt att mat inte kan vara rolig också? Några av pannkakorna fick bli hjärtan och djur. Tjocka pannkakor med filmjölk och kanel. Och så gjorde jag tunna pannkakor med grahamsmjöl och gröna ärtor. Och så blev det en chokladpannkaka med kokos, choklad och socker.

Det var en gång ett lila rum med en skitful tulpanbård och tusen hål i väggen. Jag rev bort tulpanbården och där var en nallebård. Sedan spacklade jag. Och spacklade och spacklade. Förra målningen var väldigt slarvigt gjord. Det mesta i rummet var slarvigt gjort. Jag är absolut inget proffs, inte ens i närheten, men fullt så slarvig som den lila målaren är jag inte.

Nu är det ett blått rum. Igår plockade jag in lite möbler från garaget och genast var Nora där. Så nöjd hon var!

Spisen och diskbänken är inte klara än, men går att leka med ändå

Gunghästen hittade hon på loppis i somras och vägrade kliva ner från (hon ville inte ens släppa den när vi skulle lasta in den i bilen).

Ja, såhär ser det ut nu. Långt ifrån färdigt, men en god bit på vägen. Tyvärr visade det sig finnas en bård under nallebården, en något smlare sådan, och det är fula kanter av den på väggen. Vi får lösa det på något vis. (Tips anyone?)

Novembermörker och svårt att fotografera. Pysselutmaningen (använd det du har) fick verkligen igång mig, jag pysslar non-stopp. Fast rätt mycket beror det nog på att utmaningen sammanföll rätt väl med att jag börjar få i ordning mitt pysselrum (som på natten är vårt sovrum) och att jag i helgen fick pysselskåpet på plats. Jag vill pyssla med allt, på en gång! Jag har gjort en anslagstavla, en väggdekoration, julpynt, stickat en halv mössa m.m. Det finns ingen hejd på pysslandet …

Här är ett julpynt, en blå tomte, som jag nåltovade till min faster. Ingen av bilderna är särskilt rättvisande. Jag får nog leta upp kamerastativet …

Det sägs att man kan knyta en bit garn runt fingret för att man lättare ska komma ihåg något. Det borde jag ha gjort.
Hela hösten har jag gått i min svarta mössa (som en annan bloggare stickade till mig för flera år sedan). Den är fin och varm och go, men svart är så dystert. Jag vill ha färg! Igår inventerade jag garnförråden här hemma och så började jag sticka på en röd mössa. Förvisso har jag andra, mer färgglada mössor, men de är alla höstmössor och jag behövde något varmt och vintrigt. När jag stickat i en halvtimme, och alltså kommit en bra bit på mössan, slog det mig att jag sett något turkos/petrolfärgat i byrålådan när jag letade efter en halsduk bara några timmar tidigare. Men inte förrän då föll pusselbitarna på plats. Det var ju min favoritmössa! Den jag stickade för ett par år sedan och som är både varm, mjuk, fin och färgglad. Hur hade jag kunnat glömma den? Och vad ska jag nu göra med min röda halvstickade mössa?

Jag skulle sy en mössa till Nora. Men maskinen krånglar, trådarna går av och den ÄTER tyg. Mössan krympte. Och krympte. Och krympte. Den sitter lite väl tajt på Nora, men den passar ganska bra på dockan Shanti. Ja ja … Och maskinen får nog åka till doktorn en sväng.