lilla livet stort

I ett litet rött hus bor Maria (det är jag det) med sambon Magnus, dottern Nora och hunden Zam. Den här bloggen handlar bara om små delar av mitt liv.

Från början handlade den här bloggen om en sak, och sedan om lite mer, för att numera handla om ganska många olika saker … Under bilden nedan kan du följa bloggens tidigare syften och mål.

Lilla livet, stort. Om allt det där i livet som gör att man vill leva, om livet i vardagen. Inte om Stora Resan till Thailand, men om den hemgjorda marmeladen på frukostmackan. Inte om lyxiga dyra guldkanter (även om de förstås kan förekomma), utan snarare om det där lilla extra på Ica, eller i trädgården, eller … bara hemma, varsomhelst. Ett citat som kan beskriva det hela lite närmare:

Att leva som man vill handlar nog mycket om att ta sig tid till de där små sakerna man uppskattar. Omsorgsfullhet, skulle jag vilja sammanfatta det. Att ta sig tid att göra teet på rätt sätt, att dricka det där riktigt goda teet, att använda den vackraste eller skönaste koppen. Små fröjder för ögat, munnen. Så kanske det kan sammanfattas. Fast det rör så mycket mer än te, det handlar om att låta små saker ta plats. Den där guldkanten i tillvaron. Men ändå inte. Det handlar inte om att unna sig de där goda chokladpralinerna i stället för ”billigare” choklad. Det handlar inte om att köpa den där lyxiga tvålen i stället för en vanlig på Ica. Det handlar om hur man förhåller sig till det. Det handlar om fokus, närvaro, val, uppmärksamhet. En liten stund. Och då kan det mycket väl vara de goda chokladpralinerna. Den långa duschen. Eller att leta fram ett riktigt långkokrecept och göra allt, från första ingrediensen till man slickat sista droppen av tallriken, med närvaro, glädje. För det ger frid. Det går inte med allt, jämt. Men med det som man väljer. Det handlar om att ta sig tid. Om att ha stunder då man inte skyndar, inte tänker på nästa steg, inte hittar genvägar, inte planerar, inte gör två saker samtidigt. Stunder då man är och gör. Bara.

Men det finns även ett andra syfte. Det handlar om det lilla huset vi ska hyra och som vi flyttar in i 3 mars 2007. Det handlar om det jag är sämst i världen på: att hålla ordning och reda, att ha det snyggt. Det här ska bli en blog som inspirerar mig att hålla i ordning hemma. Att ha det fint. Att plocka undan. Inte pedantiskt i ordning – det är helt enkelt inte jag – men tillräckligt i ordning för att man inte ska få en klump i magen när det ringer på dörren. Tillräckligt i ordning för att man ska trivas, känna sig lugn. Det kommer att bli en utmaning, för är det något huset inte har så är det förvaringsutrymmen.

2008 köpte vi ett litet rött hus, vi har alltså flyttat igen sedan ovanstående skrevs.

Vad är det för värld min lilla Nora kommer att växa upp i?

Efter att ha ställt sig den frågan kan man förstås bli lite smått skrämd. Och så kan man tänka att det är åt helvete med det mesta. Eller så kan man tänka på det som är bra och aktivt se till att det blir mer av det bra. Jag tror på det sistnämnda. 2009 ska bli året då jag börjar göra världen lite bättre.

Det kan förstås låta både stort och omöjligt, men som så mycket annat i min blogg handlar det om det lilla. Det handlar inte om att varken världen eller jag ska bli perfekt (snacka om orimliga mål ), men ni vet det där klassiska om att dra sitt strå till stacken osv. Det ska inte bli ett mål i stil med ”nu ska jag göra de här hundra sakerna och fy på mig om jag syndar”, snarare handlar det om att jag ska ändra vanor och liknande genom små små steg och att jag ska göra små små handlingar jag själv tycker är bra, goda eller tillför något. Någon annan kanske tycker annorlunda. Det är synd om frågan om vad som är mest rätt hindrar oss från att göra något alls, därför kommer jag att göra och en del blir bra och en del kanske mindre bra … Dessutom har jag lärt mig en bra sak från Fly Lady som jag tillämpar i det mesta numera (jag kan inte nog betona hur bra det har varit för mig), nämligen ”You are not behind! I don’t want you to try to catch up; I just want you to jump in where we are. O.K.? Do it now! Don’t wait!”. Likadant om jag t ex ska källsortera och ena dagen orkar jag inte utan slänger allt i vanliga soporna. Då betyder inte det att jag har misslyckats och att jag ska ge upp allt, förstås, utan bara att den dagen orkade jag inte (och man behöver inte orka jämt!). På det igen nästa dag! Bättre 310 källsorterade sopdagar än 15 och att man ger upp därefter för att en dag misslyckades. (Nu var kanske sopsortering ett smådumt exempel, men men.)

Det kommer att handla mycket om miljö, men också om mat, kläder, vanor, familjen, relationer, världen i det stora och världen här i hemmet, städning … Jag kommer att göra det långsamt, hela året, och inte allt på en gång 1 januari 2009. Allt kommer att hamna under rubriken ”Lite bättre”. Viktigt blir att det ska vara lätt och roligt samtidigt. Framför mig fladdrar ibland ett citat från Liftarens guide till galaxen:

Ta det lugnt!