möte

I ett möte är man alltid (minst) två, men det verkar som om det ofta glöms bort när man pratar om barn. Jag tänker ofta på det när jag är med Nora, att det inte bara är hon som lär sig och som utvecklas utan också jag. Under det år som har gått har jag lärt mig mycket om henne, och om barn, förstås, men också en hel del om mig själv. Lärt mig och utvecklats.

Tänk, hon är ett år om två dagar. Tiden har gått så snabbt. Alldeles nyss, och samtidigt för så länge sedan, var hon ett litet knyte i min famn. (I skrivande stund är hon ett stort knyte i min famn .) I dag hjälpte hon mig med att plocka in disken i maskinen och sedan åt vi spagetti med wokade kräfthäckar. Stora lilla tjejen.