Inget kan få mig på så gott humör som bakning kan. Sambon har för länge sedan lärt sig att man aldrig ska säga emot när jag trött och gnällig vill röra ihop en muffinssmet trots att det nästan är midnatt. Det är som trolleri, humöret är alltid mycket bättre när det börjar dofta nybakat i huset än det var innan jag kom på min bakidé. Och säg den ilska och frustration som inte går att knåda ur i en bröddeg, säg de jäsande limpor som inte kan få ledsna mungipor att le litegrann.
Karin Boye skrev att det är vägen som är mödan värd och för mig är det verkligen så. Det är bakningen som är glädjen och även om det är gott med blåbärsmuffins och 
jordgubbstårta så är det bakningen som är det största nöjet för mig. Enkelheten i dofterna, mjölet, sockret, rörande, hällandet, gräddandet.
Att börja Månadens kokbok med just en bakbok var därför en synnerligen god idé. Brödbakning är detsamma som välbefinnande. Det första receptet jag bestämde mig för att prova var Pomeranslimpa som bakas med rågsikt, mjölk, margarin, jäst, salt, sirap och, förstås, pomerans. Det som gör brödet lite speciellt är det ska gräddas i en lergryta (även om det förstås fungerar att grädda det som vanliga limpor på plåt). Jag har aldrig bakat bröd i min lergryta, jag har helt enkelt inte kommit på tanken att man skulle kunna göra det.
