Efterlysning: släktingar

Vilka i min familj/släkt är det som läser här? Hojta till här eller på annat sätt (typ när vi ändå talas vid) snarast möjligt så att jag vet. Ni är givetvis hemskt välkomna att läsa här, enda anledningen till att jag undrar är för att jag tänkte visa vad jag pysslar i julklapp till er och vill inte att någon av misstag ska få syn på sin julklapp, så om jag vet vilka som läser kan jag helt enkelt vänta med att visa de klapparna till efter jul

film

(Anslagstavlan fick sällskap av ett flaggspel. Just nu har jag en julpysslarlista och en höra av mig till folk-lista på tavlan.)

Finurliga filmer att bli glad av

Frida
När solen står som högst
Spirited Away
Amelie från Montmartre
The Life Aquatic with Steve Zissou
Svart katt, vit katt
Doften av grön papaya
Kalle och chokladfabriken
Juno

Vilka filmer får dig att må bra?

De allra (jose)finaste sakerna

De här jättefina och välsydda kläderna kommer från Josefina. Det är så roligt att ha handsydda (bortsydda och inte hemsydda) kläder, speciellt när de är såhär snygga. Byxorna är dessutom fodrade och med långa ben och bra muddar som gör att de inte kasar upp och blir för korta när man bär, samtidigt som muddarna håller dem uppe när hon går. Genialiskt, vill jag säga

Den fina väskan är till mig och används flitigt numera. Tyvärr gör bilderna den inte rättvisa, blixten brast ut i ett fyrverkeri av ljus för att sedan strejka helt och hållet. (Jag borde köpa nya batterier.) En turväska är det nog också, jag hade med den på en anställningsintervju härom veckan och jag fick jobbet trots hård konkurrens.

Använd det du har: örhängen

Jag har inte hål i öronen själv, men gjorde de här till en kompis.

En fyndlåda i garaget

Vi har en adventsljusstake som vi aldrig har använt för varje år har den lekt kurragömma med oss. I år började jag leta i god tid och ser man på, den låg i en kartong i garaget. Jag bar in hela kartongen i Noras rum, där kanske fanns fler ”försvunna” saker. Det gjorde det. Nora tyckte att det var väldigt spännande att packa upp alla grejer.

Där fanns massor av stearinljus. Mina fina julklappsetiketter som jag letat och letat efter. En av mina allra första cd-skivor som jag nog skämts lite för men ändå inte riktigt kunnat göra mig av med (fånigt, tänkte jag nu och satt den i spelaren och så dansade vi till Happy Nation). Lite julpynt.

Det var som en mindre arkeologisk utgrävning. Jag ska visa er några fynd framöver.

Underbaraclaras jultidning

Underbaraclara gör en egen jultidning och jag älskar när folk gör egna tidningar oavsett om de är ”professionella” eller mer av klipp och klistra-typen. Förut brukade jag också göra egna tidningar. Jag saknar det väldigt mycket och gör några halvhjärtade försök mellan varven, men tiden räcker inte riktigt till eftersom jag försöker prioritera en halv miljon olika saker samtidigt (not working). Men Claras tidning ska jag försöka köpa så snart jag har en tjugolapp i min portmonnä.

På kylskåpet

Använd det du har: rumpvärmare

Jag har virkat en rumpvärmare/sittunderlägg till Nora. Just nu är hon inte i någon sitta stilla-ålder, men det kommer kanske vad det lider. Det färdiga underlägget ser likadant ut som på bilden, fast större. Och så har nystanet försvunnit. Det är inte helt platt, jag fattar nämligen inte riktigt hur jag ska göra för att få det helt platt. Jag har läst mig till diverse formler, men ingen av dem fungerar så jag går på känsla. Min känsla för platt virkning är inte så välutvecklad än.

Någon som stickar och virkar fint (och dessutom länkar till mönster, sådant gillar jag) är Lisa. Hon är tolv år och hur kreativ och duktig som helst på virkning och stickning.

Agilitybana

Det här är inte vad det ser ut att vara. Det är en improviserad agilitybana.

När jag var liten såg jag agility och sedan var det det jag ville hålla på med. Men vi hade en stor (för stor för lilla mig) och ointresserad golden retriver-hanne så jag gjorde lite hopphinder åt min mormor och morfars något mindre och något mer medgörliga border terrier. Det gick väl lite sisådär. När jag var 12 kom dvärgschnauzern Tjabo och året därefter kom lilla Ia (samma ras). Jag tränade agility med bägge två och hann med ganska många kurser på Växjö hundungdom. Några tävlingar var jag på också, men med en schnauzer med helt egen vilja och bestämt humör hamnade vi vanligen inte på prispallen. Eller ens i närheten av den. Det spelade inte så stor roll, jag är inte så mycket tävlingsmänniska.

Jag drömde ändå om en tollare. Jag skulle ha en tollare och träna agility. När jag, långt senare, fick nys om freestyle ville jag prova på det.

Så kom Zam, en omplaceringshund (tollare!) på ca 1,5 år. Fast han visade sig vara en mycket speciell hund och att dela agilityplan med andra hundar visade sig vara utanför hans världskarta. Istället tränar vi vår egen freestyle ute på promenaden och bygger vår egen agilitybana i trädgården. Det går det med.

Trädgårdslandets bambupinnar blev en slalombana och jag har hittat på en del hinder som inte har någon som helst motsvarighet på en riktig agilitybana. Men vad spelar det för roll, vi kommer ändå aldrig att tävla utanför trädgården

Elak tomte

Alla tomtar är inte snälla. En del av dem är till och med ganska arga och elaka av sig. Som den här tomten. Jag gjorde honom för kanske tio år sedan tillsammans med en ängel, en häxa, en bondepar, en lucia, några barnboksfigurer (gud, ängeln och den blåa hästen) och ett par flickor. Sedan kom jag av mig. Senaste året har jag längtat efter att göra fler dockor av det här slaget, jag har till och med köpt lite lera, men än sitter tummarna där de brukar sitta. Tomten är inte den snyggaste av dem, men det är lite rolig ändå eftersom de ser så arg ut. Inte alls som någon som kommer med paket. Dessutom är han lång och smal. Han har nog inte fått någon gröt. (Kanske därför han är arg?)